Hagwall visar på en enorm okunnighet

14:11 Niclas 0 Comments

Anna Hagwall (SD). Foto: Riksdagen.

– Det är ingen som tvingar kvinnor att stanna kvar i en sådan relation.
Det är den sverigedemokratiske riksdagsledamoten Anna Hagwalls som pratar. Hon pratar om kvinnor som blir misshandlade i en relation. Budskapet är tydligt: Kvinnor gnäller för mycket.

Det är i P4 Dalarnas sommarserie inför riksdagsvalet som Hagwall lättar sitt hjärta. 

– Jag tycker inte att man ska gnälla så mycket, utan att vi verkligen ska tänka på vad som är min roll i det hela, mitt ansvar, varför jag är förtryckt.
Är det en kvinnas ansvar om hennes man slår henne?
– Det är självklart inte kvinnans ansvar, men varför stannar hon kvar? Man måste inte bo med en man som är våldsam. Om det visar sig under resans gång att han är våldsam, då är det bara att gå vidare. Det är ingen kvinna som ska acceptera det eller finna sig i ett sådant liv, med en man som är våldsam, säger Hagwall.

Det är lätt att avfärda misshandlade kvinnor med just det argumentet: Varför lämnar du honom inte? Det visar dock på att en enorm okunnighet. Något som även Olga Persson, förbundssekreterare i Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund (SKR), säger till Aftonbladet.

– Det stora problemet är att förövarna inte accepterar att kvinnor lämnar och förföljer och trakasserar. Det är inte ovanligt att det pågår i åratal, säger hon.
Olga Persson kallar Hagwalls åsikter för "tragiska".
– Det är åsikter och värderingar som jag önskar inte finns hos någon riksdagspolitiker så klart. Det är tragiskt och ledsamt. Det är fruktansvärt att hon har de här åsikterna, men det vittnar ju om en brist på kunskap som är ett symtom i hela samhället, som våldsutsatta kvinnor möter hela tiden, säger hon.

Även på SKR:s hemsida går det att hitta information. Carin Holmberg och Viveka Enanders har genomfört en studie, Varför går hon?, som enligt SKR känns igen i kvinnojourernas erfarenheter.

Att kvinnan stannar kvar i ett destruktivt förhållande präglat av våld brukar vanligtvis förklaras utifrån begreppet normalisering, vilket dels innebär att kvinnan successivt utsätts för en process där hon emotionellt eller fysiskt isoleras från vänner, familj och omvärld. Mannen blir därigenom hennes främste närstående som hon skapar känslomässigt beroende till.

Normaliseringsprocessen går att känna igen genom att mannen växlar mellan våldsutövande och värme, han blir både den som slår och den som tröstar.

Talet om normalisering bör inte missförstås som att kvinnan upplever våldet som någonting normalt, men däremot kännetecknas processen av en gradvis gränsförskjutning där våldet successivt trappas upp. I och med de små, stegvisa förskjutningarna sker en ständig omtolkning av våldet, som därigenom legitimeras.

Normaliseringsprocessen är givetvis bara en del av förklaringen i svårigheten med att lämna en våldsam relation. Det är dessutom inte ovanligt att en kvinna, efter att hon valt att lämna mannen, senare väljer att återvända till relationen.

"De kvinnor som slutgiltigt valt att lämna sina våldsamma män uppger många gånger att uppbrottet kunnat ske först efter att de 'nått botten' och därigenom gett upp."

Jag önskar att Anna Hagwall kunde ta sig tid att läsa igenom följande två stycken. Hämtade från SKL:s hemsida om studien som nämndes tidigare. Det handlar om att förstå. Hur kvinnan ser situationen innan hon inser att hon kan definiera sig som misshandlad.

"Den sista fasen handlar om att förstå vad man varit med om och våga definiera sig som misshandlad - något som sällan sker medan kvinnan fortfarande är kvar i relationen. Att erkänna att man utsatts för misshandel upplevs många gånger som både svårt och stigmatiserande, men är ett viktigt led i att synliggöra våldet och lägga ansvaret på mannen, för att därigenom avsäga sig de egna skuldkänslorna.
Att så få kvinnor definierar sig som misshandlade kan till viss del antas bero på ett ensidigt medialt fokus som enbart belyser det grova, fysiska våldet, trots att olika former av psykiskt eller sexuellt våld många gånger är vanligare och upplevs som mer kränkande. Många kvinnor tycks därmed uppleva att de inte ”kvalificerar sig” som misshandlade och riskerar därigenom att bagatellisera de kränkningar de utsatts för. SKR vill därför verka för att synliggöra och problematisera alla former av våld mot kvinnor." 

0 kommentarer: